hej, anders här, jag är ute och värvar medlemmar
till vår aktiesparklubb
det har inte gått så bra
det är bara jag kvar

(en lång paus)

allting började med vår nye granne

han såg ut som robert de niro fast yngre
mycket, mycket yngre

det kändes helt fel på hans house-varming party
bara dyra kostymer och aftonklänningar

va sjavig du ser ut, viskade bettan,
och noppade min gamla norska lusekofte

vi får gå klädda som vi vill, sa jag,
det kom vi ju överens om
redan på 70-talet

då kom det, skrattet
uuuuhiiiiiiiii!
alla skrek, alla skrattade
så att I believe I can Fly hoppade kråka i cd:n
och när vi äntligen gick tjöt de
so long stalin!

men det närmaste jag kommit kommunismen
var en utbrytarsektion
inom svensk filateli, de tandlösa
kallade vi oss lite vitsigt,
sanningen att säga
lutade det mer åt fantomenklubben
än kflmr
fast 70-talet fastnade på mig ändå
inte extremvänstern
men ett mjukt samhälle, i toppluva,
vantar och v-jeans
där ingen pratade om pengar
och alla hade råd att bjuda på fest
för det var alltid knytkalas

fast det sket dom i, the house varming-gang
nu fanns det ju catering

är jag fult klädd, sa jag
när bettan och jag åkte ut till farbror gustaf,
men hon svarade inte

tänk att lisa ska fylla fjorton, sa jag
mmmhhhm, sa hon
fällde ner solskyddet och speglade sig

vem speglar du dig för, sa jag

akta! skriker hon

rådjuret touchar stötfångaren
och försvinner i slow-motion ner i diket
och hjärtat slutar inte banka
inte förrän vid avfarten

och då säger hon:

du kan väl sluta upp med de där
vita tubsockarna åtminstone,
ingen har haft dom sen 1981

palme, säger jag

då säger hon att palme är död
och att tiden förändrats

men hos farbror gustaf är allting sig likt
han står som alltid
ute på gården, vid den gröna vattenpumpen
och trallar haderian hadera, doppa snoddas i choklad
ifrån norderås till skiljet ner vid berg

har ni så ni klarar er, sa han vid påtåren
och jag sa jo och han sa

huvudsaken det

och sen blev det tyst

varför har farbror aldrig skaffat sig telefon,
sa jag när bettan ställt sig på bron
för att skaka sängkläder

vem skulle jag ha pratat med?

läkaren

för telefonsjuka då?

jag kände mig dum ensam med farbror gustaf
som om han satt i godan ro
vid en ringlande å
och la huvudet på sned
och kikade på en barkbåt som fastnat
mot en sten därute

och den båten var jag
guppande på stället marsch i tidens virvlar

farbror gustaf satt liksom utanför tiden
satt där på snoddasåret 1952
satt där i sin lantmannamössa
med metspöet och flötet och såg hur strömmen blev starkare
och ville dra mig loss

jaha ja, sa han, nu är lakanen
friska med vind,
då blir det till att hålla inne
med fisarna

när vi kom hem igen
ställde sig bettan vid köksfönstret
och stirrade ut i höststormarna
där robert de niros källarfönster
alltid lyste

och en kväll, när jag gick fram till henne,
la mina armar om henne
och kände lukten av hennes nytvättade hår,
så ryggade hon till

hon gled bort från mig, längre
och längre bort

och jag visste att jag måste göra nånting
för att inte förlora henne, nånting,
vad som helst

för medan bettans barkbåt drivit med strömmen
hade jag tagit spjärn mot tiden,
det började när flöjtisten i hoola bandoola
plötsligt en kväll satt i tv och sa:

köp skrinet, det är en atjie
som går upp!

precis då tog jag spjärn

och nästa dag sköt börsen fart
och hela ingmar bergmans släkt dansade in på biograferna
i en ringdans genom en jättelik paradvåning
med mysfaktor tusen
och när alla satte sig vid stora julbordet i köket
och allan edwall höll tal om den lilla världen
var det slutet för alla knytkalas

och sen blev det zorn för miljoner
allemansfonder och skattebetalarnas förening
och tillslut var det bara jag
som spjärnade emot
som när jag var liten och stängde in mig
i stora lådan i köksbänken

men nu klev jag ut ur lådan,
in på h&m och sa:

jag tar dom här!

här ser du förnyelsens vindar, sa jag
när jag kom hem
och ut ur påsen dunsade
två par skotskrutiga kalsonger
och ett par oranga tubsockar

då gick bettan ut i badrummet
och grät

det blev bara värre och värre mellan oss
och till slut sa bettan att hon skulle
fira semestern ensam

men då slog lisa av sin mtv
och släpade mig runt i affärerna

bettan sa att min nya tröja
nästan var lika dålig som lusekoften
men att jag i alla fall försökte

fast lisas kompisar himlade med ögonen,
suckade och sa:

tänk att ha en farsa som liknar
kurt cobain

bettan och jag
gick på bio för första gången
på evigheter

och hassan i grillkiosken
pepprade pommesfritteskrydda
och mumlade till mig
att robert de niro åkt bort på höstsemester

allting var plötsligt toppen

men nästa morgon
kom brevet från banken

skräcködlan, tänkte jag

skräcködlan som hade krokig häxnäsa
och alltid sa
den som är satt i skuld är icke fri
hon var visst nån släkting
till göran persson
lånet, tänkte jag,
banken kommer att säga upp lånet

men på banken
satt en ung tjej i kort kjol
på ödlans plats

erik åsbrink hade väl åkt runt
och pussat tanterna

hur står det till, sa tjejen
och log inbjudande, mycket inbjudande

jag sa som det var
jag hade blivit förkyld när vi gick från bion
sen hade jag fått trettisju komma åtta
och efter det droppande näsa
och nu kändes det
som om det skulle börja om igen
med halsont, hosta, feber,
svettningar, allmänt illamående
och lite pytte huvudvärk

jag har tittat på din ekonomi,
sa hon snabbt
och lät precis som min
skolfröken i ettan, på den tiden
postsparbanksboken hade blå pärmar
som himlen över farmors sommarhage
och postkassören klistrade in ett frimärke i boken
och hela kontoret höll andan
när han tog stämpeln, flåsade på den häääää
och försiktigt stämplade det gröna märket
för att ens pengar sakta men säkert
skulle växa till sadel, styre
och cykelkedja

du har för mycket pengar på kontot,
sa fröken
och tog fram planschen

Så Växer Dina Pengar i Aktiefond

kurvan började långt, långt nere
och sen gick den bara uppåt och uppåt och uppåt
och där den tog slut
fanns små pigga pilar som pekade ännu högre
bara uppåt och uppåt och uppåt

tills man kände sig som äventyraren göran kropp
överst på mount everest

då var det som om rummet wobblade till
och en skälvning gick genom mig

och plötsligt låg en penna i min hand
en djupblå reservoarpenna

skriv här, sa fröken
precis som det knackade på fönstret
det var robert de niro med en mobiltelefon
i högsta hugg, han vinkade
åt henne och log

och jag reste mig tyst ur bänken
och halvlobbade ut

bettan blev arg
för att jag skolkat från banken

hur tror du nu att vi ska klara pensionen, sa hon
och la till tandläkarräkningarna, elströmmen och mallis

har du sett lisas engelskböcker, sa hon
böckerna faller isär

maj skulebooks is falling apartment, sa lisa

bettan sa att man monterat ned välfärdssamhället
och skickat det till bryssel

och bettan sa att vi var tvungna att spara,
vare sig vi ville eller inte
för välfärden hade skrumpnat ihop av alla skattesänkningar
och vi skulle spara där vi hade den bästa räntan
i fonder, i aktiefonder,

det var vår enda chans
att behålla vår välfärd

men då sa jag bara kreuger&toll
gammelfarfar hade förlorat allt han hade
på världens säkraste aktie
tändstickskungen ivar kreuger
som brände småspararna

men bettan sa att fem miljoner svenskar
sparade i fonder
och alla kunde ju inte vara idioter
var trodde jag
vår nye granne fått sina pengar ifrån
skulle vi nånsin få en köksö
och en täljstensspis

hur vet du att han har köksö, sa jag
och jag gick ut, precis
som en lastbil mjukt bromsade in
och frågade om det var jag
som beställt jaccusin

men ute på vita verandan
bland snöflingorna
stod robert de niro
och vinkade till sig chauffören

den natten började jag plötsligt svettas
så att bettan var tvungen
att lägga sig på soffan

det var som om en efter en släppte taget
och flöt ut i strömmen

till och med mamma släppte taget
fast hon hade en av gammelfarfars aktier på toaletten
Participating Debenture
Aktiebolaget Kreuger&Toll
den gick i arv i släkten

den enda som höll huvudet kallt
var hassan i grillkiosken

du förstår, ett jävla korthus va,
hela världsekonomin,
bara lån alltihopa, bara luras alltihopa

men annars gled de ut
i de snurrande strömvirvlarna
en efter en

och ju mer aktierna steg,
desto mer fusk och mutor och ekonomiska brott blev det

men ingen brydde sig

skurkarna liksom lånade teflon från börskurvan
och gled genom tillvaron
utan att fastna i fartkontrollerna

så länge aktierna steg
gick allting an

och aktierna bara steg och steg
och det blev bara svårare och svårare att hålla emot

och hemma satt bettan och tittade på text-tv
stup i kvarten
vad gör du, sa jag
kollar lite, sa bettan hemlighetsfullt

i juni det året åkte lisa till torquai
på språkresa
det var fonderna som stigit i värde sa bettan
bettan hade köpt en trygghetsfond
fullproppad med snabbstigande aktier

och en stålhandske vred sig längre och längre in i magen
längre och längre in i mig

är det kräftan, sa farbror gustaf en dag
och såg vågskummet skölja över min barkbåt

men jag svarade inte

och hemma såg jag hur robert de niro bytte ut sin två år gamla cab
mot en alldeles splitterny

jävla typen sa hassan

och sen svepte robert de niro omkring på balkongen
i vit morgonrock
och sträckte upp armarna
och såg ut som atlas
jätten som bar himlavalvet på sina händer

jag mådde bara sämre och sämre
men plötsligt en dag, mitt i högsommaren

började aktierna falla,
de bara föll och föll och föll

jag hade äntligen, äntligen fått rätt!

jag sa att bettan skulle sälja
så att hon inte skulle förlora mer,
men bettan sa att man skulle ha is i magen
och lisa sa

father, i think you are quite upset
och sen spelade hon
don´t worry be happy

och mitt i värsta höstrusket
steg plötsligt börsen med tio procent — på en enda dag
och sen bara steg och steg den i ett helt år

och för att slippa allt
åkte jag ensam ut till farbror gustaf en lördag
och när jag svängde in på avtagsvägen
blev det svart