Jag och min skugga

av Börje Lindström




1.

jag visste inte om jag kunde döda honom
men jag måste
jag hade ju ingen revolver eller så
men jag kan kicksparka
men en kickspark kan ta fel, va
en gång skulle jag sparka ut sandras skåp
men sparken kom på vaktmästarn
och dom tog mig till rektorsexpedition
där sa dom att jag aldrig skulle få nåt jobb i framtiden
och att jag skulle få bo i slummen
den sparken tog helt fel alltså

victor skulle sparka en gubbe på stan
men gubben lyfte honom mot väggen och sa
du har inget självförtroende grabben

det är det man måste ha, självförtroende alltså
annars blir sparken osäker som vingen på ett flygplan som ska störta

och hjärtat, hjärtat pumpar fortare och fortare
och det blir en stor grop i magen

och vingen brister och man störtar, allt brinner, hela flygplatsen brinner
eldslågorna slickar natthimlen

när jag skulle döda honom måste jag ha självförtroende

ibland var jag rädd för att jag inte tordes
att jag var feg

fast då tänkte jag att det är rätt mycket man kan få gjort
med en tändsticka

2.

jag kommer från en vikingastam

mina anfäderfadrar hette ask och embla
dom var fast inne i ett träd
men så en dag, klev dom ut

men när dom klev ut slank skuggan med
överallt hänger den efter en
som en sån där femåring som alltid frågar och frågar
och ska veta bäst

andreas, varför gör du så, säger den
andreas, varför tänker du så nu, det gjorde du ju inte förut
andreas, du måste ju förstå att du tänker fel

skuggan fattade inte
att jag var en del av ett nordiskt träd
skuggan fattade inte
att jag tänkte kliva ut ur den jag var och bli en ny människa

skuggan fattade inte att jag tänkte döda honom

3.

första gången jag träffade henne var vi små
jag skulle rymma hemifrån
jag hade ett sånt där knyte i en pinne över axeln
plötsligt började det hällregna
det bara forsade ner
det sa plofs plofs plofs för varje steg jag tog
plofs plofs plofs, plofs, plofs
plofsiplofs plofs

då såg jag en alldeles ny container, med regntak
jag gick fram och öppnade luckan
jag klev in
det var skuggit därinne
regnet smattrade som kulspruteeld mot taket
man blev nästan döv

plötsligt såg jag
en flicka med ljust hår och blå ögon

hej, skrek hon, jag heter sandra, vad heter du!
andreas, skrek jag,
jag har rymt hemifrån, mamma har hjälpt mig!

sen vart vi kära på nåt sätt
och sen kom en låghalt tant och tog hem oss

sandra var lite knäpp, för när vi skulle pussas
ville hon att vi skulle ha en alldeles egen puss
så först slog vi ihop huvudena så här
det var stjärnpussen, för man såg stjärnor
sen skulle vi gå på händer så här
och pussas med fötterna, men då ramlade vi alltid omkull
sen skulle vi vifta med näsan, men det gick inte
så tillslut kom vi på att vi skulle göra som alla andra
det gjorde vi, men då vart vi alldeles blöta i ansiktet
för sandra hade sett en hundfilm

det var bra då, för då flyttade vi in i villorna
pappa hade ett nytt fint jobb
och kom alltid hem och var glad
andyman, sa han, andyman du är en andyman
jag är en pandyman
let’s go
och så spelade vi bordtennis nere i källaren
bara pappa och jag
och ibland åkte vi till landet, till norrland
där mamma är född
en gång fick sandra följa med
för hennes mamma hade skilt sig
och bodde med henne i en etta
det var mitt i vintern och smällkallt i norrland
plötsligt såg vi en lappgubbe
som sprang skitnödig så här genom snön
gubben försvann in i ett litet, litet hus
det var utedasset sa mormor
sandra och jag tittade på utedasset i fem timmar
men gubben kom aldrig ut
tillslut fick grannen komma och bända loss honom
för han hade frusit fast

den dan bestämde sandra och jag
att vi skulle gifta oss när vi vart stora
det var ju larvigt, men jag trodde på det
och varenda gång pappa har tagit fram bältet har jag tänkt på det
att vi ska ha ett barn som vi aldrig, aldrig ska slå
han ska se ut precis som jag
och jag ska ha jobb
och aldrig bli arg
varenda gång har jag tänkt på det
precis varenda gång

4.

fast när vi flyttade till villorna fick man ju nya kompisar
för jag bytte skola

i villorna kunde jag alltid bjuda hem kompisar när som helst
det fanns alltid chips och sånt
coca-cola var det bara att hämta i kylskåpet

så var det nästan hela mitt liv
det gick jättebra för mig

fast när pappa slutade jobba försvann coca-colan
och sen försvann chipsen
och sen försvann mina kompisar

tillslut var jag alldeles ensam
och sandra fick jag inte träffa
för mamma och pappa sa alltid att hon var sjuk i huvudet

tillslut fick vi flytta från villorna
till en lägenhet

men sandra fick det bra
för hon flyttade in i vår gamla villa
för sandras mamma hade hittat en ny gubbe
han arbetade på bank och hade en ny volvo
och sandra började i min skola

men jag vågade aldrig prata med henne
jag skämdes, för vi hade bara en gammal folkvagn nu
och en kväll sa jag det till pappa

pappa, sa jag, vi kan väl byta bil
och åka till norrland
och se om lappgubben är skitnödig

då blev pappa alldeles tyst

pandyman, sa jag, let’s go to lapphelvetet!

men pappa var alldeles tyst
och alldeles tyst tog han fram bältet

bältet är svart och gjort av läder

bältet svängs och svängs och svängs
precis som ett flygplan som kör runt runt runt
det svängs och svängs för att få upp fart
och när det fått tillräckligt fart
lossnar det liksom
och kommer flygande mot mig

bältet träffade mig igen och igen och igen
plötsligt skar spännet in, här, i ryggen

jag kunde inte gråta längre
jag blev bara alldeles tyst

då slutade pappa

ibland tänker jag att jag inte gjort nåt fel
att han slår mig bara för att han är arg
på utlänningen som avskedade honom
för pappas företag köptes av utlänningarna

vi är väl vänner, sa pappa
och rullade ihop bältet i handen
vi är väl vänner andyman

nej, för du bryr dig inte om mig, sa jag
och sprang jag ut

jag var alldeles ensam

jag såg min skugga under gatlampan
men den var alldeles tyst

det var alldeles knäpptyst omkring mig
tyst som i världsrymden

då gick jag mot villorna
mot sandra, för att berätta för henne

hon var den enda i världen jag kunde prata med
den enda som skulle förstå mig
den absolut enda

5.

jag ringde på
sandras mamma öppnade

hej, jag skulle träffa sandra, sa jag
nej, hon är tyvärr ute, sa hon

men jag hörde att sandra var inne
och det lyste i hennes rum , det var mitt gamla rum
och jag hörde att det var nån annan där

jag måste prata med henne, sa jag, jag bara måste
men hennes mamma bara tittade på mig och sa

du kanske ska gå nu?

adjö då, sa hon

just som jag skulle gå såg jag den på vår gamla klädhylla
en svart glansig skinnjacka

jag förstod allting, jag bara förstod det
det var en av dom
en av dom var inne hos sandra

när jag gick ställde jag mig ute i trägårn
jag tittade in genom mitt gamla fönster
då såg jag sandra och då såg jag honom
jag såg inte hans ansikte
bara hans rygg

och plötsligt tog han och lyfte sin hand och slog sandra
rakt över munnen
sandra böjde sig och grät
hon höll för magen och grät

6.

när sandra kom till skolan
hade hon ett stort märke på kinden
det var blått, rött och lite svart
när hon såg mig satte hon handen för det, så här
jag sprang fram till henne
och sa

hur är det, har du ont
vem har gjort det där

jag vill vara i fred, sa hon, gå nu andreas

det var då hon började stå för sig själv
det var då svartskallarna började titta på henne

jag gick fram till henne igen
men hon sa att ingen hade gjort nånting
sen började hon grina

när jag tittade bort mot svartskallarna
började en av dom rappa

ta en pistol
sätt dig på en stol
det är cool, det är cool

alla vita
är ena jävla skita

ta ditt vapen
sikta på svenska apen

tryck av, en blomma
och en grav

vi ska segra, vi ska vinna
Sverige ska försvinna

det är cool, det är cool

det är ingen på tv som berättar om sånt
men alla vet att på nästan varje skola är det ett krig
mellan oss och dom

det är ett krig mellan oss och dom
än fast jag inte hade förstått det tidigare

innan det som hände med sandra hände
tyckte jag att alla av dom var olika människor
och att alla som var födda här och pratade svenska var svenskar

men nån av dom hade slagit sandra

jag sträckte fram handen mot sandra
för att torka bort hennes tår

då sprang hon

7.

varenda kväll lyste det från sandras fönster, jag såg henne
hon satt vid skrivbordet och läste sina läxor
ibland tittade hon ut genom fönstret
då kastade jag mig på marken

jag stod där varenda kväll
men han kom inte
och jag gick alltid hem till pappa

en kväll satt pappa tyst framför tvn
tidigare hade vi kabeltv, alla kanalerna och filmnet
men nu har vi bara ettan, tvåan och fyran
fast dom andra kanalerna finns fortfarande inställda
men dom har störningssändare på
bzzzz och bilden hoppar och hoppar

och det var precis som kabelbolaget stängt av mig också
bzzzz
inuti mig var det som det bara hoppade och hoppade

och pappa bara satt och stirrade in i tvn

och jag bara stod på golvet
det bara hoppade, hoppade

jag tycker inte om utlänningar, sa jag plötsligt

men andreas, sa han tillslut, alla människor har lika värde
och ingen är bättre än någon annan, det vet du väl

jag var tyst en stund, men sen sa jag

utlänningen som fick ditt jobb
måste ju vart bättre än du
för annars hade du ju fått behålla jobbet

då slog han mig, med knytnäven
rakt i ansiktet

nästa dag var det jag som fick vara hemma från skolan

STÄNG FÖNSTRET


Texten är hämtad från www.borjelindstrom.se


© Börje Lindström 1996. Texten skyddas av Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk och motsvarande internationell lagstiftning.
Upphovsrätten bevakas kontinuerligt av Sveriges Författarförbund och Sveriges Dramatikerförbund.