Tomanernas liv

Christine Nöstlingers bilderbok
dramatiserad
av Börje Lindström




PROLOG

MUSIKERN:
Det var en gång en familj som hette Meier...

SCEN 1

Stilla kväll i det Meierska hemmet. Flickorna sitter tysta och stickar idogt; Herr Meier kommer.

HERR MEIER:
Godkväll Lisa! Godkväll Lovisa!.. Godkväll kära hustru!

LISA och LOVISA:
Godkväll far!

(Fru Meier får sin vanliga puss. Herr Meier tar fram ett litet paket till flickorna)

HERR MEIER:
Varsågoda flickor!

LISA och LOVISA:
En virknål!.. Tusen tack far!

FRU MEIER:
Vet far att Lisa har blivit ordningsman i klassen och att båda två har lärt sig multiplikationstabellen!.. Och så har dom rensat hela gräsmattan! Titta! Inte ett ogräs så långt ögat kan nå! Och så har dom krattat igen det där otäcka svarta sorkhålet!

LISA och LOVISA:
Varsågod far!

(Flickorna räcker herr Meier ett par strumpor)

HERR MEIER:
Tack mina änglar!

(Herr Meier öppnar byrålådan; ett berg av strumpor väller ut)

FRU MEIER:
Berätta för far om herr Kvists körsbärsträd!

LISA:
När vi kom hem från skolan såg vi att det satt tre pojkar längst uppe i herr Kvists körsbärsträd.

HERR MEIER:
Ja, se pojkar!

LOVISA:
Men vi ringde förstås genast till polisen.

HERR MEIER(harklar sig):
Det är klart.

LISA:
Hallå? Polisen? Detta är Lisa Meier. Jag och min syster vill anmäla tre stygga pojkar som sitter högst upp i herr Kvists körsbärsträd.

LOVISA:
Tuut tuut tuut! kom polisen och skakade ned dom stygga pojkarna ur herr Kvists träd!

FRU MEIER:
Läs lite för far ur multiplikationstabellen!

LISA:
Två gånger två är två. Tre gånger två är sex. Fyra gånger två är, är...

FRU MEIER:
Nej, nu äter vi!

LISA och LOVISA:
Ja mor!

LOVISA:
Pax för att torka disken!

SCEN 2

SÅNG
Tack, varsågod och tack,
tack så mycket, mina änglar tack,
och varsågod, varsågod och tack
och varsågod och tack
och tack och varsågod
och varsågod och tack
på vårt bord
varsågod!

Och natten går och dagen gryr
och ingen ingen ingen spyr

Tack, varsågod och tack,
tack så mycket, mina änglar tack,
och varsågod, varsågod och tack
och varsågod och tack
och tack och varsågod
och varsågod och tack
på vårt bord
varsågod!

(de följande raderna sjungs i slutet av Scen 3)

Hos Meiers varje dag är lik
bara lugn och inget skrik

SCEN 3

HERR MEIER:
Godkväll Lisa!.. Godkväll Lovisa!.. Godkväll kära hustru!

LISA och LOVISA:
Godkväll far!

(Fru Meier får pussen)

HERR MEIER:
Hur har mina små änglar haft det i dag då?

LISA:
I skolan var det en flicka som drog mig i håret! Jag räckte genast upp handen och berättade för fröken!

LOVISA:
Och på frukostrasten gjorde vi färdigt dom här!

(Herr Meier får ett par strumpor igen)

LISA och LOVISA:
Varsågod far!

HERR MEIER:
Tack mina änglar!.. Jag lägger dem i lådan sen!.. (tar fram en bok han hållit bakom ryggen) Varsågoda flickor - den här har jag köpt åt er i dag!

LISA och LOVISA:
En bok!.. Tack far!

HERR MEIER:
Jag tyckte den såg intressant ut!

FRU MEIER:
Har den med högstadieutbildningen att göra?

LISA:
Vi ska genast läsa boken far!

FRU MEIER:
Får jag bara titta på den... TOMANERNAS LIV... Det låter ju inte riktigt friskt!.. Vad är det där för rysliga varelser? Titta! Dom ser ju ut så här!

(Fru Meier härmar en varelse ur boken)

HERR MEIER:
Fy för den lede! (vänder på boken) Och jag som tyckte den hade ett så trevligt omslag!

(Flickorna vrider på sig för att hinna se boken)

FRU MEIER:
Det här är verkligen ingen uppbygglig litteratur!

LISA:
Vi tycker om den.

FRU MEIER:
Men tycker inte ni att bilderna är ruskiga!

LOVISA(förtjust):
Jätteruskliga!

LISA:
"Upptecknat av Kapten Oleson, vilken är den enda människa som kommit i kontakt med dessa förbluffande varelser."

FRU MEIER(till Herr Meier):
Är du verkligen säker på att den passar flickorna? (Flickorna viskar till varandra - Lovisa, med boken i högsta hugg, släpar Lisa ut ur rummet) Vad tog det åt dom?

(forts på sången från Scen 2)

Hos Meiers varje dag är lik
bara lugn och inget skrik

SCEN 4

LOVISA:
Det här är den läskigaste bok jag sett i hela mitt liv!

LISA:
Jag med!

LOVISA:
Att andra barn får läsa såna böcker!

LISA:
Oj!..

LOVISA:
Vad är det?

LISA:
"Tomaniflickan. Tomaniflickan skiljer sig från Tomanipojken så tillvida att hon är vildare, blåare och starkare. En Tomaniflicka ligger hela dagarna i sanden under palmerna och solar sin navel!.. Ibland klättrar hon upp i palmerna och kastar kokosnötter på Tomanipojkarna."

LOVISA:
Det skulle vi aldrig göra!

LISA:
Aldrig!

LOVISA:
Aldrig!..

LISA:
Aldrig...

(Lisa tar ett garnnystan och väger det i handen)

LOVISA:
Lisa, vi har glömt att putsa fars skor!

LISA:
Vi läser mer!

(Paus)

LOVISA:
Ja - lite oputsade skor har ingen dött av!

LISA:
Jag läser framlänges, du läser baklänges, sen berättar vi för varann och lägger ihop!

LOVISA:
JAAAAA!

SCEN 5

FRU MEIER:
Flickor! Flickor! Det är dags att gå upp!.. Chokladen är färdig! Ho ho! Här kommer jag!.. VA!.. DÖRREN HAR GÅTT I BAKLÅS! Flickor! Jag ringer genast till låssmeden! Ni är strax ute!

LISA:
Vi vill inte komma ut!

FRU MEIER:
Det är ingenting att skämta om Lisa!

LISA:
Det är vi som har låst den!

FRU MEIER:
Va!.. Nej, nu tror jag ni skojar!..

LISA:
Vi har låst den säger vi!

LOVISA:
Vi vill vara i fred!

FRU MEIER:
Nu öppnar ni genast dörren!.. Vi ska ju rensa trädgårdslandet i dag - det som ni tycker så mycket om!

LOVISA:
Vi vill inte!

FRU MEIER:
Vad sa du?

LOVISA:
Rensa det själv!

FRU MEIER:
Nej, nu tror jag att mina öron ramlar av!.. Kom genast ut!.. (flickorna fnissar) Hör ni vad jag säger där inne!

LISA:
Men mor!..

LOVISA:
Vi har faktiskt inte tid!

FRU MEIER:
Inte tid!

LISA:
Verkligen inte!

SCEN 6

SÅNG
Nä nä nä, nä nä,
nä nä nä nä näääää!

Nä nä nä, nä nä,
nä nä nä nä näääää!

FRU MEIER:
Man måste ha tålamod med barnen!

SCEN 7

HERR MEIER:
Läser dom fortfarande?

FRU MEIER:
Läser! Nej, boken har dom gudskelov lagt åt sidan! Men titta!

HERR MEIER:
Dom ligger på gräsmattan! Dom rensar ogräs igen! Då är ju allting bra?

FRU MEIER:
Ser du ingenting! Dom har dragit upp klänningarna och ligger och putar med magarna mot solen!

HERR MEIER:
Dom fryser väl om navlarna!

FRU MEIER:
Det var det dummaste jag hört!

HERR MEIER:
Varför skulle dom göra det annars?..

FRU MEIER:
Ja, inte vet jag!

HERR MEIER(ropar till flickorna):
Hallå!.. Kom in flickor! Mor och jag vill fråga er vad ni gör!

FRU MEIER:
Dom hör dig inte! Dom har stoppat gråmossa i öronen!

HERR MEIER:
Gråmossa! I öronen! Nu går jag ut och talar med dom!

FRU MEIER(för sig själv):
Gråmossa! Navlar! Vad ska det bli härnäst! Dom kanske biter brevbäraren i benet!

STÄNG FÖNSTRET


Texten är hämtad från www.borjelindstrom.se


© Christine Nöstlinger 1974 © Börje Lindström 1989.
Texten skyddas av Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk och motsvarande internationell lagstiftning.
Upphovsrätten bevakas kontinuerligt av Sveriges Författarförbund och Sveriges Dramatikerförbund.