Fågelkvitter. Svensk landsbygd. Pettersson in.

PETTERSSON
Mannen som gjort sitt vandrade sakta i ljusblå skjorta och mörka byxor med hängslen och i nyputsade snörkängor stillsamt ner mot sjön och brevlådan. Solen sken från en klar himmel och mannen skulle bara gå till sin brevlåda. Men barhuvad! En man som gjort sitt går inte till brevlådan barhuvad. En brevlåda ligger ju vid en landsväg. Mannen hade också för en stund tvekat mellan sin grå filthatt och sin skärmmössa men gått i valet av huvudbonad. Han är barhuvad av ren tankspriddhet. (Skomakaren in, blir stående) Han har ett problem. Mannen gick genom skogen. (skogen syns) Brevlådan stod vid en landsväg och vid landsvägen en liten insjö. (sjöljud) Kanske skulle man kunna säga så här: en smal grusad landsväg går från ett samhälle till ett annat samhälle och passerar vid nåt tillfälle en liten sjö. Och vid den sjön så går en väg rakt ner från skogen och där den skogsvägen träffar landsvägen - där står en brevlåda. (Skomakaren i mörker) Låt oss säga att det är sju mil mellan dom båda samhällena. Det är ju inte så långt. Ja, i vilket fall är det en sträcka man kan avverka ganska snabbt med bil, även på en grusad landsväg. Men eftersom det mellan dom båda samhällena bara tycks växa skog, så blir kanske en bilist lite uppiggad av att se en liten insjö - särskilt en sommardag. Ja, kanske ska bilisten stanna till lite och förvånat lägga märke till att det tycks bo nån även mellan dom båda samhällena. Ja, där finns ju bevisligen en brevlåda - det bor nån där! (Elna öppnar kylskåpet i köket, en klocka tickar) Just det - märkvärdigare än så är det inte - det bor nån där! (köket i mörker) Kanske flera stycken. (paus) Mannen som gjort sitt skulle till sin brevlåda - ja, inte för att han väntade nåt brev eller nån tidning, nej, han skulle till brevlådan för att inspektera den och se efter om han skulle behöva bygga en ny. Men det var inte problemet. Mannen som gjort sitt skulle med lätthet kunna tillverka sig en ny brevlåda, men frågan var hur den skulle placeras. Brevlådan måste flyttas den saken var säker. Och det bara om några månader. För den tredje september detta år skulle Sverige övergå från vänstertrafik till högertrafik. Mannen som gjort sitt skulle vara tvungen att flytta sin brevlåda från den ena sidan av landsvägen till den andra. Och det tänkte han också göra. Men han tänkte inte göra nåt hastverk av detta arbete. (Skomakaren in) Mannen som gjort sitt är nu framme vid sin brevlåda och han fäster med fyra häftstift en lapp på lådan.

(Pettersson ut. Skomakaren sätter upp lappen på brevlådan)

SKOMAKAREN(läser lappen)
Mottager Ej Mera Arbete. (paus) Ja...

(Skomakaren ut)

Söndag. Ett väggurs tickande. Elna vid spisen - hon bakar drömmar. Eriksson in efter en stund. Vägguret tickar. Tillslut harklar sig Eriksson - flera gånger - och börjar tala, medan Elna tyst sköter sina sysslor. Elna hör dåligt.

ERIKSSON(högt)
Har han gått?

ELNA(högt)
De är snart klara.

ERIKSSON
Har han gått?

ELNA(högt)
Lugna dig, Eriksson. Det är snart klart.

ERIKSSON
Neråt vägen?

ELNA(högt)
Men det blir inte så många. Hjorthornssaltet tog slut.

ERIKSSON
Har han verkligen gått neråt vägen - på en söndag?

ELNA(högt)
Va!

ERIKSSON
På en söndag!

ELNA
Det kan ta slut när som helst. Flytta på dig. Jag kommer inte åt. (Eriksson grips av yrsel - Elna mycket oroligt) Vad är det?

ERIKSSON
Ingenting. Det är inget fel på mig inte.

ELNA
Du är väl frisk Eriksson?

ERIKSSON
Ja, jag - jag är frisk jag. Jag var lite yr i går. Men det var i går det.

Eriksson på väg att sätta sig på stolen där Elna för ett ögonblick ställt bakplåten

ELNA
Ahh!

ERIKSSON(hejdar sig)
Och du, du är ju frisk jämt. (Elna tar sig åt sidan) Det är inget fel på dig inte! (Elna tar upp en burk hjärtmedicin) Inget som äter de där är sjuk.

ELNA
Va?

ERIKSSON
Du är inte sjuk!

ELNA
Nej, jag äter ju de här!

Paus

ERIKSSON
Han gick då, fast det är söndag?

ELNA
Vem?

ERIKSSON
Skomakaren.

ELNA
Ja, han är inte här. Han har gått!

ERIKSSON
Neråt vägen?

ELNA
Ja, inte gick han i sjön!

ERIKSSON
Han tänker nog flytta om brevlådan. Efter den tredje september ska den stå på höger sida.

ELNA
Va?

ERIKSSON
Det ska bli högeromläggning.

ELNA
Ska Erlander sluta?

ERIKSSON
Det blir högeromläggning på trafiken tredje september. Varför tar du inte på dig hörapparaten?

ELNA
Jag vill inte höra.

ERIKSSON
Nej, det blir som han Per Moberg, Trettifyran. (sjunger) "Nu är det slut på gamla tider, nu är det färdigt inom kort, nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket bort... Nu går trettifyran i himlen in!.." eller hur det nu var!..

ELNA
Du står i vägen igen!

ERIKSSON
Nej, riv ner det bara!

ELNA(vid ugnen)
Va?

ERIKSSON
Jag säger att det är lika bra att riva hela rasket!

ELNA(tar ut plåten)
Va?

ERIKSSON(slår ut med armarna)
RIIIV! (bakplåten med drömmarna faller i golvet - ett väldigt brak. Elna sopar ihop på golvet, noggrant) Nej, han skulle ha hängt sig i vebon mens han kunde! Så han slapp gå tomhänt i tie eller tjugi år till och vänta på döden. Nu, nu är det för sent! Jojo män. Inte i fan kan han ge sig till att hänga sig nu - efter pensioneringen! Men det, det har han ta mig fan inte tänkt på! Han har haft för mycket att göra! När han hade att göra! Men nu - nu är det slut!

Eriksson ut

Skomakaren går. En ko råmar. Han stannar upp. Råmar tillbaka.

SKOMAKAREN
Kojävel!

Skomakaren in. Sätter sig. Tystnad.

SKOMAKAREN
Ja...

ELNA
Va?

SKOMAKAREN
Äh!

ELNA
Jaså.

SKOMAKAREN
Ja, så är det... Vår gårdag skapades inte i dag. Nä... Nej, det finns ingen morgondag att haka på. Det har blivit stilla... Någonting utanför oss skapade den här stillheten, någonting vi inte räknade med... (paus) Så är det, Elna!

ELNA
Jaså.

SKOMAKAREN
Ja! Och nu har jag stängt min rörelse.

ELNA
Va?

SKOMAKAREN
Jag har stängt min rörelse!

Paus

ELNA
Men Osvald Hanssons flicka skulle ju lämna in sina mockasiner!

SKOMAKAREN
Jag mottager inte mer en enda sko till lagning! Jag har gjort mitt! Bygden behöver ingen skomakare längre! Det är så det är!

Paus

ELNA
Eriksson säger att du skulle ha hängt dig i vebon!

SKOMAKAREN
Eriksson!..

ELNA
Det passar sig inte att hänga sig efter pensioneringen.

SKOMAKAREN
Passar sig! Det är Eriksson som ska passa sig!

ELNA
Jag drömde att han dog.

SKOMAKAREN
Vem?

ELNA
Eriksson.

SKOMAKAREN
När då?

ELNA
I natt!

Paus

SKOMAKAREN
Äh!(om kaksmulorna) Vad är det här?

ELNA
Eriksson! (tar sig åt sidan) Är du dålig?

SKOMAKAREN(tittar på sina händer)
Nej... det är...

ELNA
Ria Wägner har varit sjuk.

SKOMAKAREN
Du ska inte titta så mycket på TV! Det är därifrån du får det! Du blir orolig av TV:n och drömmer! Det är bara dumheter!

ELNA
Men den duger när dom visar pin-uppor!

SKOMAKAREN(i sina tankar)
Ja, så är det...

ELNA
I går var det bra. Han från England är stilig.

SKOMAKAREN
Amerika.

ELNA
Va?

SKOMAKAREN
Han är amerikansk, deckaren!

Paus

ELNA
Så det är ingenting då?

SKOMAKAREN
Nej!.. Jo!.. Ja... jag vet faktiskt inte vad jag ska använda (om händerna) dom här till längre!..

Paus

ELNA
Har du inget att göra?

SKOMAKAREN
Äh!

ELNA
Du kan ju göra den där skylten.

SKOMAKAREN
En skylt! Vad tror du jag tycker en skylt är!

ELNA
Så att folk hittar. Det blir ju högeromläggning.

Paus. Elna skrapar bakplåten

SKOMAKAREN
Tyst!.. Hör du?.. Hör du hur tyst det blivit?

Paus

ELNA
Det är inte tystare än annars.

SKOMAKAREN
Du har ju hörfel! (paus) Nej, det har blivit tyst omkring oss. Men det är inte vårt fel!.. Nej, inte är det det inte... Nej... Och sen, sen är det vi. Det blir vår tur sen! Men, det dröjer förstås. För vi är envisa. Ja, vi är för envisa, det är det som är hela felet!.. Med oss! (paus) Hänga sig i vebon!

ELNA
Ja, tänker du inte göra nån skylt, får vi väl gå här i tystnaden som fornminnen då - den tid vi har kvar!

Paus

SKOMAKAREN(till verkstaden)
Fornminne! Dig går det inte att prata med!

Elna i köket. Hon gnolar. Hammarslag från verkstaden.

SKOMAKAREN(avsides)
Satan!

ELNA
Häda inte!

SKOMAKAREN(avsides)
Jag skriver väl Bråten då!.. Vi säger ju Bråten!

ELNA
Det heter inte Bråten! Det heter Östentorp!

SKOMAKAREN(in)
Östentorp!

ELNA
Ja - Östentorp.

SKOMAKAREN
Heter vårt Bråten Östentorp!

ELNA
Det sa lantmätaren!

SKOMAKAREN(ut)
Han var ju tokig!

ELNA
Han sa Östentorp. Han visade ut det. Han pekade ut det och sa att vi fanns där - men hette vi Bråten var vi osynliga!

SKOMAKAREN(in)
Du hör ju själv!

ELNA
Det var vad han sa!

SKOMAKAREN
Jag ger fan i lantmäteriet!.. Jag tar och... Hä!

Skomakaren ut till verkstaden igen, han sjunger plötsligt