|
P J Ä S E R
|
|
Jag och min skugga
- på Folkteatern i Gävle år 2000
Regissör: Tomas Lindström
Skådespelare: Tomas Lindström
Scenografi: Camilla Forslund
Jag och min skugga hade premiär på Folkteatern i Gävle i februari 2000. Klicka på Tomas Dagbok här till vänster och läs om regissörens väg fram till den färdiga föreställningen. Uppsättningen i Gävle fick mycket bra recensioner. I Gefle Dagblad skrev Björn Widegren:
"Vad ska vi med teatern till? Vilken uppgift har den? Stora, svåra frågor. Vilka svar ger vi? Underhållning för stunden, estetiska kickar? Klassikernas lågmälda tilltal i de ekon som förmedlas över sekler? Eller är uppgiften, den allt övergripande, att ställa samtidens mest brännande frågor under debatt. Så där som gamle Ibsen gjorde en gång i tiden, för långt mer än 100 år sen."
Tomas Lindström som tolvåringen Andreas
i monologen Jag och min skugga.
Foto: Jan Carlsson
Widegren fortsatte: "Vilken är vår tids mest brännande fråga? Och om vi får syn på den - har vi då svaret? Jag märker hur jag efter att ha sett Tomas Lindström i Börje Lindströms 'Jag och min skugga' slingrar mig innan jag kommer till skott. Kanske för att det är en så sanslöst bra text. Kanske för att Tomas Lindström är så andlöst bra som den unge rasisten in spe, pojken Andreas. Kanske för att jag är så tagen efter en föreställning där skådespelaren ger precis allt, han är alldeles utpumpad efteråt, och där den unga publiken satt knäpptyst, precis som jag berörd och förundrad av stundens allvar."
"Det som gör pjäsen så bra är att här finns det som den bästa teatern i dag förmedlar: Frågan varför. (...) Ett slags humanism på djupet, långt bortom den pliktskyldiga, en humanism som inte innebär ett fördömande av det och dem vi avskyr. Ett försök, kanske omöjligt, men just därför värt ett försök, att se den vars handlingar vi avskyr som en medmänniska. Kanske är det i all sin omöjlighet den enda sanna humanismen?"
I Arbetarbladet skrev Karin Månsson:
"Börje Lindström gör med sin pjäs något som liknar vad Lars Norén gjorde - i alla fall försökte göra - i sin '7:3'; han säger till publiken: ecce homo, se människan. Han (eller hon) är inte bara sina åsikter, inte ens enbart sina ibland ganska förfärliga handlingar."
"På Gävles kala teaterscen står dock inte som i 7:3 någon verklig nazist eller ungdomsbrottsling, utan här är skådespelaren Tomas Lindström och han gestaltar tydligt en roll. Han kan göra sin tolvåring mycket trovärdig, ivern och nyfikenheten som bubblar upp mitt i denna rastlöst nervösa historia om hur en livsvrede får fäste."
TILLBAKA
|
|